juliainamericaaa

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja men kanske ska börja med att säga att jag är så otroligt glad för mitt beslut som jag har tagit. Otroligt glad! Mitt beslut har blivit att åka tillbaka till Sverige igen..... och vänta ni alla lite nu med att bli allt för chockade, jag ska förklara...

Au Pair livet var inte som jag hade önskat. Kanske hade det blivit bättre om jag från början hade hamnat där jag velat eller att jag den andra gången då jag försökte hitta en familj hade hamnat i mitt paradis. Kanske hade jag för stora förhoppningar på att allt skulle vara så annorlunda. Att allt skulle vara en dans på rosor med upptäckter och äventyr varje dag, utan problem. För ja, problem har jag fått stöta på. Kommer inte ta upp problemen här men har varit många olika anledningar till varför jag har valt att byta och lämna de värdfamiljer jag har hamnat i. Krafterna tar ju tyvärr slut, orken har inte funnits där. När letandet efter en tredje familj började var jag helt kaputt. Ville bara ligga i sängen hela dagarna och inte göra något. Ville inte prata med någon om deras "perfekta liv" där jag genomskådade alla möjliga fel. Jag letade nu efter en familj som var mellan 90-100% perfekt, vilket inte är möjligt för alla har de något som är mindre bra. "You can't get it all" som min Councelor sa. Det har varit ett antal familjer som har varit intresserade men jag har inte känt något engagemang i att lära känna de. Det är så mycket som ska stämma, relationen till barnen, relationen till föräldrarna, schema, mina önskemål, deras önskemål osv. Det är inte så enkelt som det låter, "jag åker till en familj i USA och tar hand om deras barn medans jag får bo i deras hus", snällt! Juste!

Att byta värdfamilj betyder ju också att man får komma till ett helt nytt liv, ny stad, nytt hus, nya vänner, nytt gym, nytt rum, nytt kök, ny tvättmaskin, nya regler, nytt schema. Det tar tid att anpassa sig och den tiden har jag inte hunnit få, därför blev jag helt slut. Inga krafter kvar alls, det sista jag velat den senaste veckan är att en värdfamilj ska ringa mig. När jag pratade med mamma och pappa en dag och telefonen ringde så sa jag, är det en värdfamilj som ringer nu så stryper jag de!!! Ja trött var jag. Jag hade ingen kraft att gå igenom allt en gång till. Den bilden jag har fått av Au Pair yrket är min bild, helt min bild. Ett slitjobb. Jag vet många som har gått igenom hela sitt år och haft den bästa tiden i hela sitt liv men det handlar också mycket om att ha tur, att allt, iaf det mesta stämmer. I guess I'm not one of them but hey what do I have to loose? Åker hit igen, hälsar på mina släktingar runt om i USA och lever livet som turist istället. Det låter PERFEKT!

Här kommer lite bilder under mina tre fantastiska/jobbiga månader i USA:

Något jag inte gör, är att se det här som något misslyckande. Jag har lyckats! Jag har vuxit! Jag har fått nya vänner! Jag har varit på andra sidan atlanten och hanterat de absolut svåraste situationerna man kan tänka sig, helt själv. Jag måste säga att jag är stolt över mig själv!




Imorgon är det lördag, sen är det söndag och då åker jag tillbaka till Sverige! :) SEEE YAAAAAAA!!!!